Åh vad blev jag trött nu. Blir tidigt ikväll. Ska bara rasta hundarna, ta fram fryst mat till imorgon, borsta mina tänder och så i säng. Livet med två valpar är hårt, men underbart.

Vi går korta turer, Zaharah tar många pauser. Ha ha.

Det går fint nu med båda i koppel, och de leker också med varandra, men jag blir fortfarande tvungen dela
på dem efter bara en kort stund för Zavannah kan bara inte slappna av.
Det hade hon svårt för redan innan valpen, och det är inte bättre nu.

Jag har gått I skogen 6 km med Zavannah lös hela tiden. Trots det är hon inte trött.

Hon är så söt. Zaharah.
Har fått kontakt med kvinnan som har hanen, syskonet till min. Hon bor ensam på en gård med massa charkahundar och andra djur.
Synd vi bor långt från varandra, tror vi har mycket gemensamt.

Jag var ju till intervju I fredags. Det gick superbra och jag kan riktigt märka vad bra det varit för mig, det här året i Danmark, jobbmassigt.
Jag har fått en ny självsakerhet, kan jag klara att jobba I Danmark med nytt språk och allt, klarar jag vad som helst i Sverige.

Det gör mig fullständigt avslappnad, full med självförtroende, oblyg och inte rädd att ta plats.
Det är en superskon känsla.

De vill ringa på referencer, men jag kan inte tänka mig något annat än att jag får jobbet.

Nu går jeg I seng
Godnatt Folks.

Jag har inte kunnat logga in på bloggen på över ett dygn, men allt är bara fint här.

Har precis gått en kort morgonrunda med hundarna, jag och dottern, och idag var Zavannah betydligt lugnare.

Vi körde och hämtade pizza igår. 8km bort.
Zaharah var lugn och fin, men på vägen hem kastade hon op, så bilåkning ska tränas varsamt på korta sträckor.

Zaray har hälsat genom grinden på nykomlingen, som var megakaxig deluxe ;)
Zaray var vänlig och lugn, men hon darrar som en parkinsonpatient pga sin sjukdom. Så ledsamt.

Det är visst något med mig och april, ovcharkas och ta mig ur dåliga relationer.
Se bilden under, ett minne från facebook, exakt 3 år sedan. Vad liten Zoe var i förhållande till Zaharah. Zoe är 8 veckor på bilden. Och jag hade precis gjort slut med Erik..En narcissist och missbrukare av tabletter..

Men den här gången, kommer jag aldrig mer bara lämna allt jag håller kärt, för att satsa på kärleken. Aldrig mer. Om jag någonsin möter den igen, så är det minst lika mycket upp till den person jag möter, att satsa på mig, finnas där för mig, acceptera mitt liv. Det ska inte bara vara jag som offrar och anpassar mig helt till någon annans liv.

Sonen och jag gick en morgonrunda med Zaray och Zavannah.
De går fint tillsammans för Zavannah har sån respekt för Zaray.

Det är lite svårare med Zaharah och Zavannah. Zavannah är helt galet på Zaharah nonstop, och hon säger ifrån gång på gång, men blir bara tacklat ned.

Nu har jag dem i sonens hus, med en grind emellan så de får vänja sig långsamt..

Zaharah har också hälsat på Zaray genom grinden. Zaray var vänlig, Zaharah skällde, hon är rätt så modig och kaxig för 8 veckor..

Godmorgen.
Charkan har sovit hela natten, och vid 6 imorse tittade ett rufsigt huvud upp över soffan, och dagen hade börjat.

Ja det där är alltså Zavannah, när hon nöjd är i min famn.

Jag gav alla 3 hundarna mat, släppte ut dem i den frostiga, kalla morgonen, samtidigt som solen stod upp och lovade en vacker dag, och så plötsligt kände jag det bara, att det är här jag hör hemma, med hundarna, det här är livet.

Jag pratade med kæresten igår, som vi brukar om kvällen, men när vi hade lagt på tänkte jag på att han aldrig frågar hur jag har det med att vara I Sverige igen.

Allting handlar som alltid, bara om hur han har det, att han tycker det är trist att komma hem till ett tomt hus, att jag ska tillbaka till Danmark, och inte ett ord om att han faktiskt kunde ha kommit till Sverige i weekenden, och varit tillsammans med mig, om han nu saknar mig så mycket.

Och så börjar jag faktiskt att känna mindre och mindre för honom.

Allting går fint, vi tar det stille roligt.
Lång promenad med Zavannah och sen kort minirunda med charka och Zavannah.

Nu blev det så ikväll att dottern sover med Zavannah och Zaray och jag fick äran med Zaharah. Tänkte först dottern ville det, men nej det blev jag.

Allt är stilla och fint i xhuset.
Säger Godnatt nu.

Jesus christ, Zavannah är helt op ad køre, hon vill leka och far fram som en bulldozer, tackar charkan som säger ifrån gång på gång.

Nu har jag delat på dem, och också rådfrågat uppfödaren som är duktig på alla raser.

Han skrattade lite åt att terrier är terrier, så sa han ha dem lite åtskilda, rasta Zavannah ordentligt och gå sen en tur tillsammans med Zaharah och henne. Ge det några dagar och det kommer funka fint.

Hon är så cool nykomlingen.
Och det bästa av allt, min dotter och hon bondade direkt. Det varmer i mitt hjärta..

Vi väntar i bilen, jag och dottern, på mötesplatsen vi avtalat.

Han kommer med hunden strax efter 12. Han skulle ändå denna väg för att lämna kullsyskonet till min, fast lite längre upp I landet, och erbjød sig därför att lämna henne på vägen.

Fick ett mail idag från STPS. Jag vann, fick igenom min överklagan.
Bara lite sent då jag nu missade jobbet jag hade ordnat, har flyttat till Sverige, bokat en hund, och ska börja på nytt jobb här.

Fan den sved ändå och grumlade min glädje lite..
Om bara min kæreste hade velat hjälpa mig tidigare, OM inte OM.. Hade jag haft möjlighet att få autorisation och ett riktigt bra och välbetalt jobb I Danmark.
Men så var det de där med min kæreste, och alla problem..

Jag är så tacksam, över alla människor som bryr sig. Mitt x från Stockholm ringer och kollar hur jag har det, två kollegor från min sista arbetsplats ringer och skriver, frågar hur jag mår och tipsar om jobb.

(Zavannah som liten. Vad fort det gick, och nu är hon redan en stor tjej på 8,5 månader.)

Och så självklart min bästa vän I världen, alltid vid min sida när jag behöver det. Zarah.

Ikväll ska jag ta en sömntablett, hoppas få sova ordentligt, och imorgon kommer Zaharah.